Wai khru ram muay förklarad

Vad orden betyder

Fyra thailändska ord bildar namnet. En wai är den respektfulla hälsningen med handflatorna mot varandra; khru, lånat från sanskritens guru, betyder lärare; ram är dans i klassisk stil; muay är boxning. Tillsammans blir frasen på engelska ungefär en krigsdans till lärarens ära, och i vardaglig thailändska kortas den ner till antingen wai khru eller ram muay. Samma tanke om att hedra sin lärare går igen i thailändsk musik, den maskerade khon-dansdramatiken och svärdskonsten krabi krabong, liksom i Muay Thai.

Ringen runt

När en utövare kliver in i ringen går hen runt den moturs och stannar för att be i varje hörn, med huvudet böjt tre gånger där: en gång vardera för Buddha, hans lära, Dharma, och munkarnas gemenskap, Sangha. Först därefter börjar dansen. Under de dagar då matcher utkämpades inför kungligheter omfattade hälsningen även kungen; nu tillfaller äran lärare, föräldrar och förfäder. Det är ett tecken på respekt lika mycket som en förberedelse.

Själva dansen

Ram muay är personlig. Den kan vara lång och invecklad eller kort och enkel, och dess gester spåras traditionellt till Hanuman, aphjälten i Ramayana. Den bär ofta ledtrådar om vem som har tränat kämpen och varifrån de kommer. För en besökare är det den långsammaste och tystaste delen av natten och en chans att ta in kämparna innan actionen börjar.

Hårbandet och armbanden

Många fighters går in i ringen med en mongkhon, ett pannband, och pra jiad, armband. Seden härstammar från de långa sekler av krig i Siam. Före en strid slet en ung man av en bit tyg från kläderna på någon han älskade, ofta sin mors sarong, och bar den med sig in i kampen för tur och för att hålla skadliga andar borta. I den moderna ringen står pannbandet för fightens gym. En tränare överlämnar det först när han bedömer att en fighter är redo att kämpa i campens namn, och efter ritualen tar han ofta tillbaka det och placerar det i hörnet.

Musiken: sarama

Ritualen ackompanjeras av musik som kallas sarama. Upp till fyra musiker spelar den: en på pi, ett rör med fyrfaldig rörblad, nära en oboe; två på klong khaek, ett par trummor; och en på ching, kupade mässingscymbaler som håller takten. Tempot är långsamt och statligt under ram muay. När kampen börjar, snabbas musiken upp för att matcha handlingen och publiken, och från den punkten är den känd som phleng muay, boxningsmusik. Andra kickboxningssporter har ingenting riktigt liknande.

En ceremoni med en egen dag

Varje år den 17 mars uppmärksammar Thailand Muay Thai-dagen med en Muay Thai-festival och en wai khru-ceremoni, som hålls till minne av Nai Khanom Tom – kämpen i centrum för en berömd historia som utspelar sig efter Ayutthayas fall 1767. Forskare tvistar om historien är sann eller en legend, men datumet har blivit sportens egen högtid, och det sätter hälsningen till läraren – ritualen du ser före varje match – i hjärtat av firandet.

Att uppleva det som besökare

Var på plats innan varje rond börjar, för ritualen är kort och lätt att missa om du fortfarande står vid baren. Du behöver inte göra något: titta på, håll samtalstonen nere och spara hejaropen till själva matchen. Ta gärna bilder, men håll telefonen lågt så att personerna bakom dig kan se. Om du vill förstå mer av det du ser när handskarna väl möts, går startsidan igenom slagen, clinch och poängräkningen.

Läs nästa: Khao Lak Muay Thai: värt det?